Ju mer man lär sig desto mindre vet man...

Många stora tänkare har uttryckt saker i stil med att ju mer man lär sig desto mer inser man hur lite man vet, Sokrates, Bertrand Russel o.s.v.
När jag klurade lite på det där idag så insåg jag att det inte bara är bildligt sant, att man vet mindre och mindre ju mer man lär sig, utan faktiskt även bokstavligt sant. För varje ögonblick som passerar skapas det en oändlig mängd nya fakta om universum. När jag säger oändlig så kan det vara så att det bara är fullkomligt vansinnigt många och inte faktiskt oändligt, det beror lite på hur man definierar vad som är ett faktum, men det är så pass många att de i vilket fall som helst kan räknas som oändliga. För den här tankegången behöver det inte ens vara särskilt många.
Någon föds, någon dör. Solen förbränner si eller så många ton väte. En meteor kanske krockar med en planet som råkar vara i vägen ett antal ljusår bort. Andromedagalaxen kanske flyttar sig lite åt vänster. Någon flyttar sin favoritfotölj lite åt vänster. Någon kanske t.o.m. äter en dubbelnougat.

- Så, för att stolpa upp det lite snyggt:
Postulat 1. Varje ögonblick så skapas det oändligt många nya sådana fakta varav merparten vi aldrig någonsin kommer ha en susning om.
Postulat 2. Det tar tid för oss att lära oss något, hur kort tid det än må vara.
1 & 2 => 3. Varje gång vi lär oss någonting nytt så har det uppstått massvis med nya fakta som vi inte vet om.

- Alltså:
Varje gång vi har tagit oss tiden att lära oss något, finns det efteråt fler saker vi inte vet om än vad det gjorde innan vi lärde oss det. Vi blir alltså mer och mer, inte korkade, men okunniga för varje ögonblick som passerar. Surt.